Ligger o funderar fast jag vet att jag inte får för mig själv. Funderar på om det är fel på mig o isf vad de skulle vara. Utseendet? Min personlighet?Något måste det vara för de kan ju inte vara alla andra det är fel på. Vill veta tankarna bakom varför de gör så! Fan nej nu skiter jag i allt som har med det att göra. Tackar nej och gör som jag har gjort de andra snart 19 åren. Andra får tjata jag skitar fan i vilket.
Ibland stör jag mig på mig själv (vad lustigt det lät, jag mig på mig) skit mycket. Tycker jag är duktigt dryg, tjatig och jobbig. Förstår inte då hur mina kompisar kan vilja vara med mig. höra av sig själva till mig och vilja vara med mig. Jag är typiskt den där man är med och sen snackar skit om efteråt. Den man är sjukt falsk åt. Skulle aldrig orka umgås med en människa som mig. Fattar inte att jag kan ha kompisar egentligen. Får inte ihop det. Har alltid en massa drömmar på saker jag vill göra men gör aldrig något åt dem. Klagar sen på att jag är uttråkad och rastlös.
Det är inget fel på dig! hade jag tyckt du var duktigt dryg, tjatig och jobbig så hade jag inte varit med dig men nu är det så att jag vill vara med dig, vissst det är kanske inte ofta vi är med varandra men det har blivt bättring på det som är bra :) när jag är med dig så blir livet lite enklare óch lättare jag blir glad! :)