Är så sjukt trött på mig själv. Börjar alltid diskutera. Särskilt med mig själv i min hjärna typ när jag tänker på vissa människor. Jag gillar inte ens att diskutera längre. Jag gjorde när jag var 16 år gammal men nu orkar jag inte med det längre. Så fort nån börjar på en diskussion stänger jag av om det inte går att gå där ifrån. Orkar bara inte höra o tjabba emot för jag vet att det blir tillslut ett stort bråk av att. Ändå ska jag börja diskutera. Typ hela tiden men vill inte fortsätta bara typ starta sen gå jag därifrån.
Har panik över jag har matte prövning om typ 7 dagar och att jag inte ens har kommit halvägs i boken o inte fattar ett skit om inte pappa sitter bredvid o hjälper mig hela tiden. projektarbetet ska vara klart om 8 dagar o jag är fortfarande inte klar med analysen. måste göra om den helt. har typ gjort helt fel o vi skulle lämna in den imorrn. Men får sätta mig med det i eftermiddag o kämpa på. Med matten med.
Haha det finns en människa jag aldrig kommer sluta förundras över! Hon är alltid lika rolig och kan förvåna en varje dag, är så otroligt jävla glad över att få ha henne som en av mina bästa vänner typ. Jag som inte ens tycker om bästa vänner. Tycker inte illa om det heller men det känns bara ganska dumt när man säger det eller så för det var något man hade när man gick i typ 4an typ liksom.
Solen skiner ut och det är så jävla härligt! det gjorde den igår med och man kunde gå ut o röka utan att frysa häcken av sig! Älskar att! Vill ut o gå i det fina vädret innan de blir regn och sånt drygt igen som det brukar bli.
Efter solsken kommer regn..
Brukar iaf bli lite så även om man säger tvärtom men men så är det.